Lina i SA2 vann andra pris i nationell skrivartävling!

(Denna intervju gjordes vid nomineringen inför riksfinalen)

Hej Lina Westermark i SA2B! Du är finalist i skrivartävlingen "Jag skriver dina ord". Stort grattis! Hur kändes det att läsa juryns motivering?

- Jättekul! Jag hade inte alls förväntat mig att jag skulle gå vidare i tävlingen, så jag var lite förvånad men glad förstås. Det är speciellt att läsa ett annat perspektiv på något man själv skrivit. Det är också svårt att tänka att något man gjort ska kunna vara bra.

Kan du berätta lite om låten som inspirerade dig att skriva din text och vad texten handlar om?

Låten som texten är inspirerad av heter Bookends Theme – Reprise, av Simon & Garfunkel. Jag har lyssnat på det albumet i hela mitt liv så den ligger nära om hjärtat. Låten i sig är otroligt kort, inte ens en minut, men den säger väldigt mycket om livet och hur det är att vara människa. Jag ville skriva något på det sättet också och då blev den här texten. Man skulle kunna säga att den handlar om att vara närvarande i livet när det händer. Huvudpersonen, herr Andersson, är gammal och ensam och inser att han inte har gjort något i sitt liv som betydde något. Det är min mardröm.

Hur var det att tävla i att skriva?

- Det är ingenting jag någonsin gjort förut, så det var nytt. Jag kan tycka att det är svårt att skriva när jag har fria tyglar, så jag tyckte det var lite skönt och lättare att skriva när jag hade tävlingens regler att förhålla mig till.

Har den här erfarenheten inspirerat dig att fortsätta skriva eller utforska andra sätt att bidra till offentlig debatt eller litteratur?

- Jag vet inte, det här är så väldigt nytt så jag har inte hunnit reflektera över det, haha.

Till sist, vilka råd skulle du ge till en ung person som är intresserad av skrivande?

- Svårt, jag ser mig ju inte som en expert på att skriva direkt. Men ett råd som jag skulle ge mig själv är att skriva, även om det känns svårt. Jag kan tycka att det är svårt att skriva om jag inte vet exakt vad jag vill med texten, men det brukar släppa när jag jobbat ett tag. En deadline kan vara ett sätt att tvinga sig själv att skriva klart. Ett annat tips är att be om hjälp när man skriver, för att få ett till par ögon på texten. Jag bad till exempel en klasskamrat och min lärare, Katarina, att läsa. Det kan kännas pinsamt och jobbigt att låta någon annan läsa det man skrivit, men det är värt väldigt mycket.

Här kan du läsa Linas Bidrag: Finalist: Jag skriver dina ord 2024 - Undkommaren Länk till annan webbplats.